Visst är barn underbara:). Ringer hem och Johannes svarar, ber honom säga till Uffe att jag kommer med bussen tjugo i två. Säger flera gånger att han måste gå ut direkt, han lovar och skriver tom ner det på en lapp, kl är nu 13. När kl är tio i två och jag har börjat gå lite smått hemåt, ringer jag och kollar var Uffe blir av. Då säger Johannes: jag ska gå och säga till pappa nu....Tror ni jag fick spader eller??? Så jag gick 2,5km med min väska som visseligen har hjul, men vi bor på grusväg!!!! Gissa om det kom några fina ord ur min mun på vägen. Tur att jag hade tid att lugna ner mig på kan jag säga:)